Hej. Det var visst länge sedan jag skrev. I söndags besökte jag Hjälstaviken med min pappa. Det var kallt, regnet duggade i luften nästan som småspik, och det blåste kalla vindar. Men det var på något sätt ändå något som gjorde att jag ville ge mig ut och skåda. Det var någon fågel som viskade i mitt öra att våren var här. Nu ville jag dra ut och bekräfta det genom att spana efter de där vårfåglarna. När jag öppnade bildörren och gick några steg bort från bilen, möttes jag av en sjukt fin tystnad. Förutom de trumpetande domherrarna, några grönfinkar och mesar, var det helt knäpptyst. Jag började försiktigt gå mot vägen till fågeltornet och hörde ett välbekant ljud från luften. Gåskackel! Det finns nästan inget som är så vackert. Överhuvudtagegt, kan jag inte låta bli att fascineras av gäss.