Idag gjorde jag en mycket underlig obs. Jag hade åkt till Sandemar och efter en stunds spanande utöver de igenfrusna, isiga, brungräsiga strandängarna fanns det plötsligt en tofsvipa i min tubkikare. Jag kunde inte smälta det. Drömmer jag det här för att jag tycker våren är långt borta? Jag rensade bort eventuellt smuts från mina ögon och tittade igen.
Viihu-vi! Hon lät, banne mig. Fast det var inte så högt. Sedan flög hon över björkskogen med sin karaktäristiska vita mage och flaxiga vingar över travbanan och satte sig på ett fält inte långt ifrån. Där fick jag sedan se fågeln mycket bättre, det var en ungfågel, som alltså var född förra året. Min pappa är fundersam över hur denna tofsvipa kom hit? Alla möjliga frågor kom upp på väg hem. Klimatförändringarna? Har vårfåglarna börjat komma i förtid? Jag tror bara att den försökte övervintra.
Andra trevliga arter jag noterade idag var 108 salskrakar (omöjligt att säga exakt antal, det var dessutom inte jag som räknade dem), några sångsvanar, spelande knipor (det är hur kul som helst att se på detta) och en gammal HAVSÖRN. |
• 28 January 2008 - Kulturfenomen
mvh/ malin lindqvist
• 8 February 2008 - Untitled Comment
Mannen (eller killen) bakom tubkikaren heter egentligen Ernst och är en tonårsskådare som hoppas på blytunga arter och inte allt för många misslyckade drag.
Jag började skåda på allvar för cirka två år sedan, men intresset för fåglar har funnits sedan mitten av 90-talet.
OBS: Den här bloggen är nedlagd. Min nuvarande blogg finns på http://xenusism.blogg.se
Senaste inlägg
• fåfängan tar över
• hej...
• Det har hänt lite sen sist...
• Jag är tillbaks.
• Bloggen på is
• Conatus
• Vår vår vår.
• Stoppa inte in naturen i din tank.
• Det känns skrämmande
• Vakna!